In i den lagade jeepen tillsammans med familjen Keskar och mot Aurangabad! En timmas resa med fantastisk utsikt längs den delvis skogskantade vägen. ”Life is not meausered by the number of breath you take but by the number of moments that take your breath away” har någon sagt, och när vi hoppade ur bilen för att titta på utsikten tappade vi båda andan. Det var makalöst! En höjd och ett djup som inte kan beskrivas, berg och små vattenfall och långt där nere fält och grönområden. Innan andlösheten förde oss in i medvetslöshet åkte vi vidare till ett fort som byggdes på 1400 -talet. Vi vallfärdade hela vägen upp till toppen och pustade sedan ut framför ännu en fascinerande utsikt. Det här med att vara uppe i bergen är ganska fett! Det bästa (typ) med fortet var att det sprang runt små skitsöta ekorrar där och träden var ockuperade av apor. Det var förstås inte bara utsikten som var fascinerande, hela bygget är otroligt! Jag är glad att jag inte behövde släpa upp järnkanonen för alla tusen (?) trappsteg, för att inte tala om att bygga trappstegen och fortet… Vilket jobb! Men det var väldigt smart byggt för att skydda mot inkräktare. Jag har alltid gillat fort. De är tidslöst vackra och bär på en historia. Jag undrar vad de män som för många år sedan höll utkik i det högst belägna tornet, dagdrömde om?

Efter några timmar åkte vi vidare till nästa sevärdhet; Ellora caves! För några veckor sedan var vi på Elephanta Island och kollade in grottorna där och fascinerades, men det här mina damer och herrar var så mycket fetare! Hundratals statyer urkarvade i bergväggen, elefanter, gudinnor, gudar, tempel och offerplatser. Och ännu fler apor! (inte i sten alltså, riktiga). De hoppade på bilar, satt och chillade med en banan i handen, drog i varandras svansar och hoppade i träden. Coola, smarta och faktiskt ganska otäcka, man vill gärna ha dem som allierade om ni förstår vad jag menar…

Sen åkte vi hem genom skogen. Familjen Keskar berättade att man kan se leoparder efter mörkrets inbrott (hur man nu ska kunna se dem i mörkret…) men trots uppspärrade ögon mellan tupplurarna såg vi inte en enda. Det var ändå mysigt att skumpa fram där på vägen, högt uppe på berget omgiven av skog, sten och troligtvis en mängd djur någonstans i mörkret.