Ja, vi lever! :D

Just nu roar vi oss på ett hotellrum i Mumbai genom att se på Cars 2, i de skönaste sängarna på länge! Att komma hit visade sig vara ett äventyr i sig då taxichauffören "visste vart hotellet ligger" men uppenbarligen inte gjorde det :p vi kom iallafall hit, fick ett handikappanpassat rum och har utnyttjat hotellets pool och yaccuzi samt ätit indiskt på hotellets restaurang :)

Danni har nu förgyllt vår resa i några dagar då vi bland annat varit på hard rock café och visat henne våra favoritställen i Pune :) Nu är planen att turista i Mumbai tills hon åker tillbaka till Sverige och får lite lugn och ro ;)

So long, simma lugnt!

Barn under samma himmel

En helg i Daund

Nu har vi varit på utflykt till "landet"! För att ta oss dit fick vi åka tåg för första gången här i Indien, det i sig en väldigt spännande upplevelse! När tåget stannar kämpar alla sitt yttersta för att kliva av respektive kliva på tåget- samtidigt. Det uppstår en brottningskamp men vi lyckades tack och lov ta oss in helskinnade i samma kupé. Väl där tänker vi placera våra väskor på hatthyllan, men det visar sig att det vi tror är hatthyllor i själva verket är våra sittplatser. Sådär satt vi, nära både tak och fläktar med benen i kors i nästan en och en halv timme :)
 
I Daund har vi bott hos en mycket trevlig pastorsfamilj - familjen Sable. (Ett ganska fräckt namn tycker vi). Vi har följt med pastor Anna på effektiva husbesök - 7 koppar chai på tre timmar..Vi har fått äta mycket god mat, bland annat på pastorsfamiljens tak i månskenet :) Första dagen fick vi besöka två av HCC:s skolor som i Daund är för barn som är tvugna  att arbeta och varken har tid eller råd att gå i vanlig skola. Det var jätteroligt att tröffa barnen som var glada och entusisastiska och gärna visade vad de kunde! Vi lärde dem sjunga "huvud, axlar, knä och tå" och "who is the king of the jungle?" :) 
 
Vi har haft en bra helg och träffat många fina människor som välkomnat oss i deras hem, bjudit på chai, gett mig (Emma) rosor att sätta i håret och till och med gett oss fina tyger för att sy upp indiska kläder! :) 
 
 
Nu börjar vintern ta plats här i Indien och liksom när den gästar Sverige blir många människor sjuka i förkylning och feber, likaså vi så nu är vi trötta och tacksamma över att vara "hemma" igen :) 
 
ps. Vi har sett en get som försökte handla i en kiosk och kor som var målade gula och rosa. True story! :)

Simons glimtar...

Hej bloggen!
 
Eftersom det var en stund sen jag skrev tänkte jag dela med mig av lite glimtar från de senaste två veckorna.
 
Förrförra veckan började lite snöåligt med att jag insjuknade i ögoninflammation vilket innebar att jag vaknade varje morgon med ihopklistrade ögonlock. Själv är bäste dräng, tänkte jag och försökte behandla med linsvätska och ett glatt humör. Efter fyra dagar tvingade Emma mig att gå till ögonläkare Christian, som gav mig ögondroppar. Nu är jag frisk!
 
Förra måndagen var jag och Emma på ett spännande möbelvaruhus som ligger alldeles i närheten av där vi bor. När vi gick runt och strosade bland visningsmöblemangen, det ena glittrigare än det andra, träffade jag på en man som som berättade att han sysslade med traditionell indisk medicin för atleter. Jag har alltid trott att jag med min blotta uppenbarelse visade att jag inte är en potentiell klient för för farbröder som sysslar med traditionell indisk medicin för atleter, men det här mannen var mycket mån om att vi skulle hålla kontakten. Eftersom jag inte var lika övertygad om att vi hade framtid tillsammans föreslog jag att jag skulle höra av mig..
På eftermiddagen åkte vi och letade efter tyg till en Sari, en traditionell indisk klänning, som Emma skulle bära vid söndagens tacksägelsehögtid. Efter lite irrande hittade vi ett fint tyg och Emma var väldigt vacker i sin Sari.
 
 
Emma bakar...
 
Swapnil smakar..
 
 
I övrigt bestod den veckan till stor del i att baka inför söndagen och det ovan nämnda tacksägelsedagen. Man går in hårt för den högtiden här i Indien och i kyrkan är det tradition att varje familj efter gudstjänsten får ett litet bord där man kan sälja lite mat, fika eller dylikt. Vi svenskar hade ett eget bord med Snickerskakor och kolakakor. Det blev succé och vi sålde slut våra hundratals bakverk på cirka 20 minuter. Vi fick även smaka många goda lokala specialiteter och jag fick även möjlighet att networka lite kring min fenomenala företagsidé "ChaIce cream". Entusiasmen var översvallande.
Emma kränger snickerskakor i sin Sari
 

Tacksamma indier

 
 
Den här veckan är våra rumskompisar, Karin & Sofia, på semester så vi håller ställningar själva här i lägenheten. I måndags skuttade Emma, på Rönnerdalskt manér, upp ur sängen och sa att vi var tvugna att gå upp för attt vi skulle hinna med en massa roliga saker, Det gjorde vi också, men först tvättade jag en massa kläder och Emma gjorde bildk ollage. Efter lunch åkte vi till en handelsgata i de äldre delarna av Punes stadkärna. Där säljer man några bra saker och mycket krimskrams. Vi hade dock bara varit i området en gång tidigare, så när vi skulle hitta gatan gick vi lite vilse för första gången här i Indien. Efter en ofrivillig tur genom Punes sexhandelskvarter lyckades vi dock hamna rätt och Emma gjorde flera fynd. Vid det laget hade klockan dock blivit lite mycket och vår vän och vägvisare Pastor Sachin ringde och sa att vi skulle på hembesök om en timme. Inga problem tänkte vi, vi skulle bara förbi posten först och där ifrån är det bara en 10 minuters-resa hem till lägenheten. Vi bor i ena änden av en väldigt lång gata som heter BT Kawadhe road och om man inte tydligt instruerar rickshaw-chaufförerna tar de gärna en väldigt lång väg till den ände av gatan som vi bor på, istället för att ta en lite kortare väg direkt till rätt ände. När vi skulle lämna postkontoret så instruerade jag min vana trogen chauffören om vilken väg han skulle ta och även när jag märkte att han tog fel väg påpekade jag detta. Kommunikationsproblem var dock tydligen stora för han åkte i full karriär den långa vägen. Det hade väl inte varit så farligt att åka en lite längre tur om det inte varit för det att man måste korsa ett järnvägsspår på den vägen och det hade ju inte heller varit så farligt om det inte hade kommit ett tåg precis när vi kom fram till järnvägskorsningen. 84 vagnar senare hade tåget passerat och hoppet om att jag inte skulle dö av kolmonooxid-förgiftning började för ett ögonblick ljusna, när det plötsligt kommer ett till tåg från andra hållet. Och allt detta hade ju inte heller varit så farligt om det inte hade varit för det alla glada trafikanter under detta förlopp tänkt spara lite tid och köra så långt fram som möjligt och därmed fylla upp hela vägen till bredden. En god taktik på en enkelriktad gata möjligen, men nu stod vi inte på en sådan. När tåget passerat och bommarna öppnades kunde vi konstatera att våra medtrafikanter på andra sidan spåret resonerat precis likandant, vilket ledde till att ingen kunde köra. Efter en mycket lång stunds knixande lyckades vi dock ta oss ur kaoset men hela den korta resan tog oss totalt 50 minuter.
 
I övrigt har veckan varit trevlig och vi har bland annat fått gå på tre olika födelsdagskalas, ett 4-års, ett 52-år och ett 60-års. Vi har även fått spendera vår första natt i ett Indiskt hem, mer om detta återkommer vi med.
 
 
 
 

Prabo ki stoti ho!

På besök i Pimpri!

Alldeles för tidigt började våra nya grannar skrika och gapa. Kråkorna som bestämt sig för att det är en JÄTTEBRA idé att husera i träden utanför sovrumsfönstret. Vi är inte överens om den saken.
Alldeles för tidigt ringde klockan och tvingade oss att gå upp, för denna dag, kära vänner  var det Pimpri-time! :) Tanken var att vi skulle åka halv nio för att hinna i tid till gudstjänsten som började kl 10:00, så halv nio stog vi redo utanför grindarna till vår lägenhet och väntade på bilen som skulle ta oss till Pimpri. Men, vi hade visst glömt något! Vi är ju i Indien, här är det Indien-tid som gäller! Dumt av oss att tro något annat... 35 min efter avtalad tid anlände iallafall den efterlängtade "taxin"! En femsitsig, ganska så liten bil. Att den även hade ganska lågt tak fick jag erfara eftersom jag fick sitta i Simons knä hela vägen -vi var 6 personer med förare. Trots komforten var vi alla så trötta att vi somnade på två röda och sedan vaknade vi inte förrens vi stod parkerade framför HCC i Pimpri! 
 
 

Det var en lång gudstjänst - 10:00-13:00 + ungdomssamling efteråt. Men det härliga  här är att gudstjänsterna till största delen består av musik! 30 minuter predikade Akshay utifrån Lukasevangeliet 17:11-17, en del var nattvard och resten av tiden sjöng och dansade söndagsskolan och ungdomsgruppen. :)<3
Vi, tjejerna vi bor med och Akshay framförde (och imponerade lite;)) en lovsång på Hindi som vi övat på här hemma. Vi fick även presentera oss -och så fick vi (helt oförtjänt) blommor och applåder!<3
 
    
 
Det var jätteroligt att träffa ungdomarna i Pimpri och vår vän Vaishali! :) (Hon hälsar så gott till Finspång) På ungdomssamlingen pratade vi mest om vad som händer i deras kyrka som vi kan vara med på, så nu ser vi fram emot att komma tillbaka dit! De verkar ha mycket på gång så vi ser fram emot att hänga med ungdomarna i församlingen :)
 
 
Efter gudstjänsten bjöds det på lassi -mums! (Inte hunden alltså) och efter lite mingel och häng blev vi hembjudna på fantastisk god middag hemma hos pastorn. En riktigt skön lirare som såg ut att sova gott framme på estraden under gudstjänsten och när han inte gjorde det slog han lite lojt på tamburinen ;) Det är den nuvarande pastorn och Steven David som grundat den här HCC kyrkan i Pimpri, 1984.
 
 

Kvällen avslutades hemma i Pune på Pizza hut :) Jag och Simon kom dit före tjejerna och fick vänta en bra stund på dem eftersom vi råkat låsa in vår vän, ledare och rumskompis Akshay i lägenheten.. woopsie ;) (Hädanefter har vi tre punkter på vår checklista innan vi lämnar huset 1. Nycklar 2. Pass & pengar & sådant 3. Akshey? )
 
 
 
simma lugnt!
 

Höstens soundtrack

Som vi nämnde i ett tidigare inlägg var vi på en fannastisk Bollywood film vid namn Barfi! förra veckan, och vi är alla helt sålda på filmmusiken! Jag sitter i detta nu och lyssnar på den och igår dansade jag runt i min nyinköpta saree (bilder kommer, den är jättefin!) till Barfi! musik och nu kände jag att jag MÅSTE dela med mig av detta till er, så ni också kan känna er lite mer som en del av Indien :) Hela soundtracksalbumet finns på spotify, det är bara att söka på Barfi! 
Våra absoluta favoritlåtar är 1.barfi! 2. Aashiyan 
 
-Lyssna och njut! 
 
 

Raindrops keep falllin on my head..

Nej förresten, det är en underdrift; vatten forsar från himlen och över oss alla och dränker våra kläder inifrån och ut inom loppet av några minuter! (härligt om du frågar mig;))

Storyn var: vi hade varit på bönemöte med Sachin och Jeprakash och skulle vidare på ännu ett, men då insåg pastorerna att vädret var lite för dåligt och att det var bättre för oss att åka hem. Och oj vad det började regna! Vi bestämde att jag och Karin skulle åka motorcykel och Simon och Sofia skulle ta en rickshaw. De sistnämnda hoppade in i en rickshaw tillsammans med en tant och åkte några minuter, sen sa knastanten att Simon och Sofia skulle hoppa ur och ställa sig vid vägkanten. Ingen förstod varför och plötsligt var de genomblöta medan rickshawn stod och väntade bredvid.. :s vi åkte fram med motorcyklarna till Simon och Sofia och efter en stund av förvirring satt vi alla fyra i två rikshaws påväg hem.. Galet, regnigt, mycket trafik, ännu mer skratt och väldigt mysigt :)

På bilden ser ni en gladlynt man med ett skratt som smittar av sig. Han är även känd som pastor Jeprakash :)

Mycket kan förändras i Indien..;)

Sant!

Idag bestämde vi oss för att gå till kyrkan, Det. VAR. VARMT! Men vi hittade den här reklamskylten påvägen och tänkte på vår fina vän i LA :)

Till Susanna Sandin

Vi har fått mycket frågor från vår mest trogna kommenterare och kanske även läsare? Tack för det Susanna J Här får du (och alla som är intresserade) lite svar på tal ;)

 

Hur kändes det att se kontrasterna? 
Hur var luften? Vad luktar det där ni befinner er? 

Svårt att riktigt sätta ord på det.. En del kontraster som fattigdomen, soporna och annat  negativt känns ju förstås sorgligt. Men färgerna, människorna, glädjen och kärleken som man möter känns fantastisk! Än så länge älskar vi Indien och är hänförda :) Luften är fylld med avgaser… Angående lukten så håller man gärna andan när man passerar sophögar som grisarna går och bökar i men när man passerar en restaurang eller ett matställe eller får en kopp chai –då drar man gärna in ett extra djupt andetag!

 

Har ni besökt den ombyggda kyrkan i Pune än? 
Vet ni något om eventuella rundresor och scheman för er vistelse i det fantastiska landet? 
Ni verkar hur coola som helst, har ni stött på några svårigheter? 

Nu har vi besökt den ombyggda St Andrewskyrkan, den är jättefin och modern med projektor och högtalare. J Det finns inga satta datum eller tider för när vi ska åka på rundresor, vår plan är att landa först och känna av läget och vara med i kyrkan här. Men på söndag åker vi till Pimpri för att delta i gudstjänsten (Det är där Vaishali bor). Som så många sagt till oss så finns det ingen idé att stressa upp sig över saker, det är bättre att acceptera och gå med det, så vi har klarat oss utan svårigheter än så länge. Dock har Simon haft en del problem med magen… Och igår var ett klassiskt exempel på att saker inte alltid blir som man tänkt sig: Vi skulle åka på husbesök tillsammans med pastor Sachin kl 16, så jag och Simon gör oss klara till dess och väntar på att han ska komma förbi och hämta oss. En timme senare svänger han in på vår uppfart och meddelar att husbesöken tyvärr blivit inställda, men att det blir en annan gång istället. Så då är det bara att ladda om och hitta på någon annat! J Vi var tacksamma för Maria Barks förvarning om sådant här, det gjorde att man kunde ta det med en axelryckning J

 

Hur funkar det med internet hos er? 
Tanken är att Akshey ska fixa internet åt oss, men han har mycket pågång så det har inte blivit av än. Så än så länge lånar vi tjejernas dator och internet eller passar på att utnyttja wifi när vi är på office i kyrkan.

 

En vecka och det verkar som om ni redan är hemmastadda i den stora staden i det stora landet :-) 
Hur känner ni själva?
Jomen vi känner oss i alla fall hemmastadda i lägenheten J Det känns bra att vara här. Simon har börjat kunna lokalisera sig och hitta i staden men jag känner mig mest förvirrad och vet sällan var vi är någonstans :P

 

Ni tycks fara runt en hel del. Har ni lärt er att färdas indiskt? Det är ju "not difficult, but it's difficult"? För det mesta åker vi rikshaw, buss vågar vi inte ta själva än och Simon har ju som sagt åkt lite motorcykel, så lite indiskt färdas vi allt J Dock vet man aldrig om rikshaw förarna utnyttjar vårt dåliga lokalsinne till att ta omvägar, igår tog det nog dubbelt så lång tid att ta sig hem som det skulle gjort den snabbaste vägen :P

 

Hur ser veckan ut för er? Något ni vill att vi ska be för? 
Det enda vi vet den här veckan än så länge är att vi ska på bönemöte på onsdag och åka till Pimpri på söndag. Men ni får gärna be att Gud ska vara med och leda oss och hjälpa oss att gå dit han vill att vi ska gå J Be också gärna för våra magar så vi ska hålla oss friska!

 

Parle G-kex! Eller hur? 
Vad tycker ni om den indiska maten då? Har ni fått några goda chapatis än? 
Det vet nog du bättre än vi, men goda var de, smakade som svenska bragokex typ J Maten är verkligen jättegod! Förutom när det är så starkt så det brinner i munnen och ryker ut öronen och man får kämpa för att klara av det, men det är ju spännande det också ;) En favorit är paneer i olika konstallationer J

 

Tack för alla fina kommentarer och frågor!
Simma lugnt! 

30 september - äntligen söndag!

Gudstjänst från 9-11:30 i St Andrews church. Härligt! En hel massa musik från både Sverige (vi sjöng öppna mitt hjärta för dig Gud), ett hindilovsångsband, ett maharatilovsångsband samt ett glatt gäng från Korea. Predikan hölls av Steven David (vilket i praktiken innebär en kortare gudstjänst. Han använde sig av både powerrpoingt och kortfilmer så det hela kändes väldigt modernt. Här följer lite bilder från gudstjänsten. 
 
 

 

 
 
 
 
 
 
På kvällen tog Swapnil med oss på på bio. Filmen skulle vara 3h lång, på hindi och utan engelsk text. Men vi blev helt hänförda av hur bra den var! Huvudpersonen var dövstum, så det var lite utav en Charli Chaplin film. Barfii hette den och den är tydligen oscarnominerad! Hem från bion tog vi en fantastiskt skön promenad, det regnade lite smått och det var stora vattenpölar på vägen efter ett ösregn tidigare på kvällen.
 

29 september - Dags för Ganesh att bada!

Firandet av Ganesh pågår i flera dagar och sista dagen för man fram sina statyer av elefantguden och slänger den i vattnet, och ber om att Ganesh ska ta med sig alla problem och svårigheter. Det är dans och musik överallt på gatorna som färgats rosa av all färg man kastar på varandra.
 
 
______________________________________________________________________________________________
 
Men vårt fokus är ju inte på hinduismen och dess högtider även om det är roligt och intressant att se, nej vi har sysslat med lite annat idag. Simon, Karin och Sofia följde med Akshay för att undervisa två pojkar. Det blev mycket musik och lite jamande, en av de fantastiska låtarna som lirades var; vi kan spela fiolioliolej... ;)
 
På kvällen åkte vi till Gondua (med reservation för stavning), en statsdel i Pune iallafall. Där var det ungdomsmöte som vi fick vara med på :) Innan mötet blev vi bjudna på supergott chaite hemma hos pastorn i församlingen. Ungdomsmötet var jätteroligt att vara med på :) Det var inte så mycket folk där, vi var nog sammanlagt ca 12 personer, men det gjorde verkligen ingenting, snarare tvärtom. Det är fantastiskt att det finns små sammanhang i en så stor stad. Vi sjöng lovsång, bad och jag (Emma) höll en andakt om att leva livet som en lovsång till Gud och att i allt vi gör försöka ha honom i fokus. Sen lekte vi en massa olika lekar :) Efter mötet bjöd de på samosa -det starkaste vi ätit sen vi kom hit! Jag klarade inte av det alls, men Simon åt upp sin! Det var inte helt lätt att få tag i rikshaws på kvällen för att ta oss hem, men vi lyckades hitta en som jag och tjejerna  hoppade in i medan Simon och två killar hoppade upp på en motorcykel... Vi kom alla hem tryggt och säkert :)
 
 
 
 
 

28 September - rena semesterdagen! :)

Denna dag blev det storshopping med syfte att smälta in lite bättre i staden vi kommit till, och det finns så mycket fint och allt är så billigt! (kvalitén är tyvärr också därefter, men det behöver vi inte fokusera på ;)) Jag köpte tre punjabis -två gröna och en vit och ett par alladinbyxor! Simon köpte två skjortor och ett mer traditionellt klädset. Efter shoppingen blev det Pizzahut- som skiljer sen en del mot den svenska varianten! Vi beställde tillexempel in en paneer tandoori-pizza, en indisk twist liksom J mycket gott! Enorma efteretter och goda fruktdrinkar blev det till efterätt också. Simons efterätt var varm cheesecake i tortillabröd… mer spännande än gott…

 

Påväg hem från stan träffade vi ett glatt gäng skolbarn som pratade med oss, fnittrade, ställde frågor och ville vara med på kort. De var hur fina som helst och deras ögon glittrade J De försökte lära mig att säga ”You are a beautiful lady” på hindi -så fina! J

  

Efter mörkrets inbrott (som sker runt 18 snåret) gick vi ut och åt på en finrestaurang och avslutade kvällens förtärande med spännande milkshakes på det berömda ”juiceworld” som rekommenderades i min loneyplanet guide. Vi kan väl säga såhär: Kiwimilkshake var det absolut godaste som vi fick in J

Det blev ännu mer shopping innan vi kom hem, finfina sjalar i extra fint material i en butik där säljaren fjäskade för oss och vi för honom vilket ledde till att ca 30 sjalar låg utspridda över disken och vi tjejer hade stor beslutsångest! Men jag köpte i alla fall en isblå och en höstfärgad, och så fick vi varsin julgranskula på köpet som nu hänger i gardinstången i vårt sovrum!

simmaiindien.blogg.se

23 september lämnar vi Sverige för att vara i Indien i 3 månader... Följ gärna vår spännande resa härifrån! :) Kram Simon och Emma

RSS 2.0