27september - dagen med Swapnil och skumma affärer...

Efter frukost kom Swapnil och hämtade oss. Vi åkte rikshaw till en litenliten musikaffärdär precis vi tre och butiksägaren fick plats. Efter att ha tittat lite på gitarrerna ringde Swapnil några samtal och plötsligt var vi påväg hem till butiksägaren. En kort man med stor mage och kjol. I mannens lägenhet hade han ett musiklager med en massa gitarrer som bara Swapnil fick se… Hur som haver köpte Simon en gitarr och de 6000 RPS som den kostade lade mannen under sin huvudkudde!
 

Efter gitarrköpet åkte vi för att besöka Swapnils mormor, men hon var inte hemma. Istället fick vi träffa hans yngsta moster, en mycket älskvärd kvinna som bodde i ett litet hus (ca 3x2 m2 + loft). I det lilla hemmet har det bott 7 personer… Kvinnan bjöd oss på chaite (första i Indien!) som var jättegott (inte för sött!) och kex. J Vi skrattade och pratade en stund och avslutade med att be tillsammans.

 Efter besöket var planen att fortsätta färdas med rikshaw, men efter en stund av misslyckade försök att fånga en, åkte en buss förbi och plötsligt säger Swapnils moster till mig ”Hurryhurry! Get up on the bus!!” Förvirrad gör jag som hon säger och hoppas innerligt att Simon och Swapnil också hinner med (det gör dem) – Another first; åka buss i Indien! Om man ville stanna bussen för att stiga av fick man dra i ett snöre som ledde fram till en ringklocka som hängde jämte chauffören och plingelingade! Tids nog hoppade vi av bussen och promenerade hem där vi spelade och sjöng lite tillsammans innan Swapnil blev tvungen att åka till jobbet.

 Även den här kvällen var det bönemöte hemma hos en familj i församlingen.Vi skulle samlas 16:15 vid kyrkan för att åka dit tillsammans. Det dröjde till 17:00 innan alla hade kommit och vi kunde klämma in oss i bilen; 8 personer i en jeep med fem vanliga säten och två uppfällbara i baggaget.. Skrattandes åkte vi hem till familjen som bodde ca 30min från kyrkan.  Vi blev varmt välkomnade och fick slå oss ner i allrummet. Pastorn höll en andakt om vikten av att leva i renhet och att göra sig av med det som drar oss ifrån Gud. Vi bad och sjöng lovsång och vi svenskar kunde åtminstone stämma in i ”Jesus, Halleluja & Hosanna”. Efter mötet blev vi bjudna på jättegod mat; Samosa, chips och något alldeles för sötsliskigt godis. –Jag börjar gilla när det hettar i munnen! (lite lagom :P) Indiskt kaffe fick vi också, sött men gott!

 

Kvällen hemma bestod av musikspelande, popcorn, te och kortspel med våra mysiga roomies :) 

 

Simma lugnt! 

 

I väntan på längre blogginlägg (internet är inte så snabbt här..) ger vi er några mobilbilder!

26 september 21:55 -precis avslutat ett parti kortspel…

Idag åkte vi till office för att träffa Swapnil, men innan vi gav oss iväg njöt vi av en fantastiskt god frukost bestående av:  Dahi (youghurt typ), äpple, päron, apelsin, mango, litchijuice & ”mörkt” rostebröd med jordnötssmör. Lite sena (alltid lika svårt att ta sig upp på morgonen) for vi iväg till office där vi träffade Swapnil och Sachin! De visade kyrkan som har blivit jättefint renoverad efter branden i vintras (Efter en polisutredning kom man fram till att branden inte var anlagd utan en olycka). Efter en stunds pratande var de tvungna att dra iväg åt olika håll, så jag och Simon åkte till MG road där vi gick i affärer och åt lunch.  Vi kunde inte varit tydligare med att vi ville ha non-spicy food; 1.Vi är vita 2. Simon sa det tydligt och klart till servitören 3. Jag upprepar det ÄNNU mer tydligt till servitören (eftersom jag inte hört Simon säga det) -turister alltså…

På eftermiddagen kom Sachin, Djeprakash (med reservation för felstavning)  och Zarita  och hämtade upp oss och tog oss med på bönemöte hemma hos en familj i närheten av där vi bor. Simon bröt sitt löfte om att inte åka motorcykel och spräckte i samma veva sina byxor när han skulle sätta sig… :P Hem promenerade vi förbi ett litet temporärt, mysigt, livsfarligt tivoli med rostande karuseller… Jämsides med tivolit pågick en liten vattenshow framför en av mååånga ganeshstatyer (Ganesh fyller år i dagarna och därför är det mycket firande kring det)

Väl hemma åt vi glass, spelade kort och övade på hindilovsången med Akshay :)

Simma lugnt!

25 september - från "red light districts" till mysiga marknader...

Idag åkte vi rikshaw själva för första gången, till office där vi träffade Akshe och pratade lite om hur vi vill lägga upp tiden här, vad vi vill fokusera på. Akshe berättade lite om kyrkans verksamhet och att det finns fler församlingar som vi kommer besöka och får vara med i, till exempel på ungdomsmöten. Första gångerna vi ska till de andra kyrkorna kommer någon att hämta oss, men sedan kommer vi åka själva. Såhär uttryckte Akshe det "You will go by yourself later, it is not diffucult. But it is difficult" :P Efter vårt samtal skulle vi bege oss ut för att besöka ett av kyrkans projekt. När vi står ute på trappan och ska bege oss frågar Akshe simon: "Simon, do you ride the bike?" och innan Simon ens hinner öppna munnen utbrister jag "NO!", förvånande nog kontrar Simon med att säga "Yes, yes I do ofcourse" som om det vore det självklaraste i hela världen. Jag tittar på simon och försöker förstå vad han fått för sig och tillslut går det uppför honom att dem inte menar "cykel" utan "motorcykel" när de säger "bike" :P Med skinnet rädddat satte vi oss i stället i det säkrare färdmedlet rikshaw och åkte iväg.
 
 

Akshe tog oss till utkanten av staden där kyrkan ordnat boende och arbete åt kvinnor som tagit sig ur liv som prostituerade. De bor ganska långt från "The heart of the city" för att de inte ska dras tillbaka in i "the sexbusiness" . Det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, för en kvinna som varit prosituerad att få varken jobb eller lägenhet men de kvinnorna vi träffade gör oblater som säljs till kyrkor i både Indien, Usa och Sverige  - de säljer till 90 kyrkor. På så vis kan kvinnorna leva och försörja sig. 
 
 
 
Efter besöket hos kvinnorna åkte vi vidare till "the heart of the city". Där pågick firandet av den hinduiska guden Ganesh födelsedag och flera hundra hinduer köade för att komma fram till templet och ge sina gåvor. Men bortanför firandet fanns en bistrare verklighet. "The red light districts", alltså prostitutionsområden. I varje dörrport stod några tjejer/kvinnor, flera av dem bara tonåringar. Hade man gått själv där som turist hade man inte kunnat ana att alla flickorna säljer sex. Det finns många olika sätt som kvinnorna blivit indragna i det, men två stora faktorer är fattigdom och att de blivit sålda (oftast av sina makar). HCC försöker hjälpa kvinnorna bort från det liv dem lever, en utmaning som verklighen inte är lätt att hantera eller lösa. Akshe sa några ord som fastnade hos mig "Maybe we cannot help them out of the sexbusiness , but we can share the gospel and make their hearts belong to Jesus". 
 
 
På kvällen bestämde vi oss för att besöka en marknad som Sofia och Karin varit på, men det var lite svårt att hitta två rikshaws som ville köra oss (i Indien berodrar man inte chauffören att åka någonstans, man frågar om han är påväg dit eller kan tänka sig att åka dit man vill; om inte, är det bara att försöka haffa en ny) så vi hamnade på en annan marknad istället, likväl mysig! Det var så skönt att ströva omkring utan att behöva bekymra sig över trafiken! Den var fylld av färger, dofter, lukter, säljare, katter, hundar, grönsker, frukt - allt! På fiskmarknaden kunde man till och med köpa en minihaj... Jag led dock med fjäderfäna som levda i små, trånga fängelseburar i väntan på att väljas, nackas & säljas...
 
   
    
 
Tre glada kvinnor kom förbi med dammvippor i händerna och korgar på huvudet och ville mer än gärna vara med på kort! 
 
 
På "fashion street" (som vi kom till genom att följa efter kvinnorna genom en smal gränd och nästan få våra fötter kapade av en roterande bladsåg) gjorde jag mitt första indiska köp! Sandaler för 120 Rps (ca. 15kr) och en "klänning" för 150 Rps (ca 20kr) -överkomliga priser :P 
 
 
När vi kom hem ifrån vårat kvällsäventyr köpte lagade vi linssoppa med jordnötssmör och chili samt indiskt bröd som vi friterade - mums! 
 
 
Lite sång efter maten. Akshe lär oss en lovsång på hindi som vi ska försöka sjunga på ett lovsångsmöte.. Sofia ska spela flöjt och Simon gitarr :) 
 
 
Simma lugnt! ;) 
 
 
 
 
 
 
 

Dag 1...

Första dagen i Indien och första dagen i Pune, vår hemstad för hösten, inleddes med en lång och välbehövlig sovmorgon.När vi väl vaknat och tagit oss upp så träffade vi våra rumskompisar Karin och Sofia, som också är här och volontärar sig. De har varit här en månad redan och har varit till mycket god och tacknämlig hjälp för mig och Emma.
 
Efter att ha duschat av oss resdammet och fått i oss lite frukost gav vi oss ut i staden tillsammans med en kille som Akshey som arbetar med HCC och som också bor i lägenheten. Han visade oss HCC-kontoret och huvudgatan med omnejd och efter lite nyttig sightseeing åt vi lunch tillsammans med Akshey och att par kompisar till honom. Det blev indiskt.
 
På eftermiddagen tog Emma och jag en tupplur och på kvällen gav vi oss och hämtade lite käk med Karin & Sofia. Det blev indiskt. Kvällen rundades av med lite kortspel, sedan mera sömn.

Resan till ett annat land...

04:00 avgick bilen från det Alanderska residentet fylld med packning för att vara i Indien i tre månader samt fyra lite nervösa och vemodiga föräldrar och två ressugna ungdomar! Vi kom fram till Arlanda i god tid, plastade in ett bagage och checkade :D Sen blev det lite frukost med familjen innan vi begav oss till gaten. (Efter att ha tagit ett fint familjekort :)) VI KLARADE SÄKERHETSKONTROLLEN! =D och framförallt; vår värdefulla påse saltlakrits klarade säkerhetskontrollen ;) Flygresan till Frankfurt gick finfint och när vi väl lokaliserat oss lite på flygplatsen gick vi till en mysig restaurang och åt lunch; köttbullar och pasta en sista gång! Mätta och belåtna hittade vi till vår gate och allt kändes frid och fröjd, och då vi hade några minuter kvar innan det var dags att gå ombord på planet bestämde jag (Emma) mig för att besöka damernas, i gaten intill. Utanför toaletterna, där man tvätter händerna, stod en man och pratade EXTREMT HÖGLJUTT med en kvinna, varför kommer vi aldrig få veta, hursomhelst kom jag ut ifrån toaletten 25 min före planets avgång och känner mig TOTALT vilse! var är gaten? Var är jag? Var är Simon? Det visade sig snart att jag bara gått ut åt fel håll :P Krisen är över och tänker jag glatt när jag återförenas med Simon i boardingkön. Tanken höll i sig enda tills flygplatspersonalen tittar på våra biljetter och säger; "Vänta här". ... "Har vi fel biljetter?" "Får vi inte åka med?" "Ska vi uppgraderas till första klass? :D" nej... några minuter senare var vi fria att gå på planet, utan förklaring.. ------------------------------------ Det annorlunda slog emot oss direkt när vi kom ut från flygplatsen och begav oss till Pune i en taxi/bil som Akshe ordnat åt oss. "You can take a powernap, we will go for 3-4 hours" sa han till oss, men det var omöjligt att slita blicken från allt som svepte förbi utanför bilens sköna säten och tonade rutor. Det var människor på gatorna, inte extremt många eftersom det var mitt i natten. Det var skräp. Överallt. Det var "hus" som såg ut som små lådor med presänningar som väggar. Det var magra hundar som rotade i soporna efter mat. Det var fattigdom. Och det var stora lyxhotell vars loggor speglades i vattnet. Det var färgade lampor och stora reklambilder för både politiker och hinduiska gudar. När vi kom fram till vår lägenhet var sängarna redan bäddade och på våra kuddar låg varsin daimbit :) Så fint! Men trötta som vi var borstade vi snabbt tänderna och kastade oss i våra sänger och slocknade.

Nu lyfter vi!

Må din väg gå dig till mötes

och må vinden vara din vän,

och må solen värma din kind,

och må regnet vattna själens jord.

Och tills vi möts igen

må Gud hålla,

hålla dig i sin hand.

 

 

Vi ses! //Emma & Simon  

 

Förberedelser

Nu är vi äntligen lediga båda två! Det innebär att vi på allvar kan sätta igång med förberedelserna :) Förmiddagen har vi tillbringat i Norrköping där jag tagit sista sprutan inför resan (Twinrix), vi har handlat lite smått och gott så som RESEALARM på "svärfars" begäran ;) och vävtejp tack vare tips från Tilda :) Lite presenter blev det också iform av te med texten "with love from sweden" och "a swedish moose" ;)

Igår hade vi ett fantastiskt fint "hejdå-fika" med många (30!) fina vänner som kom förbi :)

Äntligen!

Här har vi gått och väntat och ivrigt tittat i brevlådan, bläddrat igenom posten flera gånger - det KAN ju ha hamnat i mellan några brev eller paper.. men icke. Simon har mailat ambassaden och vi har försökt att ta reda på VAD DET ÄR SOM TAR SÅN TID! Och så visar det sig att passen anlänt till ICA Hårstorp för  14 dagar sedan, jajjamen - 4 september kom dem, men av någon outgrundlig anledning fick vi aldrig någon avi. Kanske för att vår resa skulle kryddas redan på hemmaplan eller för att vi skulle förbereda oss på att VAD SOM HELST KAN HÄNDA. Men nu har vi dem iallafall, med visum enda fram till mars 2013! :)
 

  
 
 
Igår hade vi en indisk afton hemma hos familjen Homström, och det känns riktigt bra! Jag längtar! :)
 
//Emma 

So it begins

Nu är det inte ens en vecka kvar tills resan börjar. En resa som i tanken började ta form för ungefär ett år sen, när Swapnil Makasare från Pune i Indien var på besök i Sverige. Efter en gudstjänst kom Swapnil och Maria Bark fram till Simon och sa "We have great plans for you, you should go to India!" "Ehm, okey, what kind of plans do you have for me in India?" "I don't know, ask God".
 
Vi smakade på tanken och blev mer och mer sugna och ganska snart bestämde vi oss för att vi ville åka tillsammans, jag och och Simon och nu sitter jag här, knappt en vecka före avresa och försöker förbereda mig genom att läsa två rapporter från HCC* (Hindustani Covenant Church); "The situation of children in india" & "Manual for orientation of SVF volunteers". Det känns både intressant och lärorikt, men som de flesta säger; hur mycket man än förbereder sig kommer det bli en chock att komma till landet. Det går inte att föreställa sig hur det faktiskt är. Vi ser fram emot en spännande resa och hoppas att vi ska kunna tjäna Gud och människor de här tre månaderna.
 
Lyssna gärna på den här sången av Jack Johnson och Ben Harper, en uppmuntran om att även om vi känner oss maktlösa inför världens orättvisor så finns det faktiskt mycket vi kan göra för att skapa en positiv förändring. Vi har fått två händer av Gud, låt oss då använda de för att hjälpa den här världen och människorna som lever här.
 
Följ gärna med på vår resa!
//Emma
 
 
 
*HCC är en systerkyrka till missionskyrkan i Finspång och det är i deras församling i Pune som vi kommer vara delaktiga. Följ gärna länken här för att läsa mer om HCC på deras hemsida

simmaiindien.blogg.se

23 september lämnar vi Sverige för att vara i Indien i 3 månader... Följ gärna vår spännande resa härifrån! :) Kram Simon och Emma

RSS 2.0