Vi stod och vid gasspisen och kokade julgröt (havregrynsgröt med kardeumma, nejlika och kanel i) i godan råd när vi insåg det katastrofala; vi har ingen mjölk! Men tänk vilken tur att bara femtio meter ner för gatan ligger en liten minibutik så jag tog med mig 120RS och sprang ner dit. Vi är ganska trogna kunder där och mannen bakom disken gav mig glatt ett paket mjölk och ett paket apelsinjuice men sen blev det lite problematiskt för kalaset kostade 158RS.. Men tänk vad snälla människor det finns i världen, han bara skrattade och sa att jag kunde komma tillbaka imorgon med resten av pengarna :) Tur för mig!

 

Lika bra gick det inte tidigare idag när jag skulle beställa mat från Tandoor. Vi har beställt mat därifrån säkert 5-6 gånger (de har fri hemleverans och grym mat :D). Simon brukar för det mesta ringa, jag har så svårt att både förstå och bli förstådd. Första gången jag ringde dit slutade det med att de bad mig skicka ett sms med beställningen och addressen istället. :P Efter det har Simon fått sköta puckarna och det har gått alldeles utmärkt! När han ska förklara var vi bor säger de bara "yesyes, we know", ett tecken på att vi beställt lite för många gånger? HURSOMHELST idag kom vi fram till att det ändå var min tur att göra ett försök. Jag slår numret, någon lyfter luren i andra änden. Någon som samtidigt är ute i trafiken, troligen på en motorcykel eller dylikt och endast har för avsikt att låta mig lyssna på bruset för att efter en stund säga "call our other number, I am out". Okej tänker jag och ger det en ny chans. Någon lyfter upp luren och vi för följande konversation:

"Hello, is this Tandoor restaurant? My name is Emma and I would like to order some food"
"Bollah Mahrati!" (prata maharati)
"sorry, only English, maybe I can talk to someone else?"
"mrmmrjshj..."
"I would like to have mixed spring rolls and chicken drumsticks"
"sorry?"
"-jag upprepar ordern-"
"mixed spring rolls aur chicken drumsticks aur?"
"thats fine"
"okey. Where?"
"Silver Heritage appartment on BT Kawade road"
"Silva Heritch?"
"Silver Heritage appartment on BT Kawade road"
"wait.."
"Is it always the same guy who delivers the food? cause then he knows where we live.."
"Which floor? whats your phonenumber?"
"groundfloor, this number that I call from."
"homenumber"
"I don't have any..."
"kkcschshhhwiytcsa"
-han lämnar telefonen och det brusar en lång stund-
"hello?"
-samtalet bryts-

 

Vi väntade en timme men det kom ingen mat. Jag ska aldrig mer försöka mig på att beställa hämtmat i Indien. Tur att man är bra på annat.

 

Med vänlig hälsning, Emma.

 

Förresten gjorde jag något klantigt förut... Vi gick in i en skoaffär och jag går genast fram till en skohylla, lyfter upp ett par skor, kikar lite på de och ställer tillbaka dem. Dessvärre ramlar skon ner från sin ställning och stöter till skon jämte. Det blir dominoeffekt och plötsligt ligger fyra par skor på golvet... En robust man i medelåldern ser lätt ansträngd ut och ber mig gå in i butiken, innan han böjer sig ner för att plocka upp skorna. Jag ber om ursäkt och går längre in, lyfter ner och tittar på olika skor och sen går jag tillbaka till första hyllan igen och är extremt försiktig när jag lyfter ner skorna därifrån igen. Inget ramlar den här gången. Allt i sin ordning tills Simon pekar på en, två, nej fyra skyltar som hänger på skoväggen framför mig "Please, do not touch" oooopsie!